Vi kände oss manade att åka ut till detta svenska fenomen av lyckad turistverksamhet och se det med egna ögon. Jag hade i min oförstörda hjärna sett framför mig en fin lång strand med pastellfärgade hytter utplacerade som husen i monopol. En kilometerlång träveranda som det hålls pardans på under ljumna sommarkvällar. Tydligt var att jag lever kvar i en 1920:talsillusion. Inget av det jag trott gick i uppfyllelse förutom stranden. Lätt nedskräpad men ändå. Smitingen utanför Härnösand behåller med andra ord titeln: Finast strand hittills.
Ska inte säga något dåligt om att vi spelade beach volley idag. Riktigt roligt. Hobbitlaget vann! Mitt lag.
Tyvärr inte mina stolar.
Om någon är sugen på stämsång från Beach Boys så kommer ni få simma en bit för att komma runt kravallstaketet. Värt det?
Sveriges svenskaste jobb. Ännu en dag på jobbet.
