Efter den väldigt branta delen började snön falla. Den jobbiga biten var den vi hade bakom oss. Nu gick vi på en stenås där stenarna tittade upp ur täcket. Det var fortfarande dålig sikt men på sina ställen kunde det glimta till med lite blått. Solglasögon fram. Inte bara för solens skull – allt var vitt. Första lunchen blev strax innan moränryggen. Det är en samling stenar som ligger i framkant på glaciärer. Den högen är opolitlig och rör sig med glaciären. Stora bumlingar behöver inte ligga stilla. Det är ingen hemlighet för den som följde mitt Twittrande under dagen – vi fick inte gå upp på toppen. Under lunchen kommer besked på radion att det är frostsprängning i berget. Det vill säga att vattnet som under sommaren har letat sig in i berget nu fryst till och expanderar så att stenar och berg förskjuts ur berget och ger upphov till små laviner och ras. Kan ha missuppfattat frostsprängningar men ras var det i alla fall. Jag såg och hörde det själv.
Kolla in gubben nere i högra hörnet så får ni lite skala. Det här är moränryggen.
Tog en tur på glaciären. Fram med selen och krabbklorna här skulle gås på lina. Ifall den längst fram går ner i en spricka ska vi fånga upp och agera ankare.
Vädret sprack upp. Det var inte dagsförhållandena det föll på. Sydtoppen tittade fram. Så nära men ändå verkligen inte nära.
