Farväl!

Hej och tack!

Känns som jag borde säga något för att runda av. Vi är på Grinda nu, sista utposten innan uppdraget är slutfört. Väldigt fint som på väldigt många andra ställen vi har varit på. Grym middag igår på värdshuset.

När folk undrar hur det har varit brukar jag säga att det är som att uppleva ett sommarlov i lågstadiet en gång till. Jag minns att jag svalde intryck i gigantiska tuggor och tiden försvann som ingenting i att spela fotboll, leka burken, gå och bada, cykla, äta glass och somna med fönstret öppet och vakna av solen i ögonen för att hinna upp till sommarlovsmorgon. Intrycken gjorde att loven kändes som väldigt långa. Så har det varit nu också. De enskilda dagarna har gått otroligt fort för att vi aldrig har stannat upp och alltid haft något att göra, se eller upptäcka. Tittar jag däremot tillbaka på de 60 dagarna så känns det som jag samlat på mig intryck och historier nog för att fylla ett liv och det kommer bli ett stort jobb att sortera ut allting i mitt huvud.

Efter två månader proffsbloggeri är jag numer mer av en glad amatör på min nya blogg!

Tack för visat intresse och glad sommar till er alla!

Vinnare i hitta ank-Calle-tävingen!

Kivik verkade ju trevligt så jag simmade dit... Nu har också varit ciderprovning minsann

Fick det här MMS:et nyligen. En fortfarande anonym person tog sig för uppgiften och skickade en bild till mig. Grattis till ett medlemskap i STF!

Men va. Vilken kväll.

Mycket tjat om att det är sista natten men det är ju det. Värt att påminna alla så ni inte får för er något. Grinda värdshus bjöd på delikat middag och inramningen var ju fin så man sprack av stolthet. Imorgon ska vi på husesyn av ön, uppe med tuppen och sen runt i alla gårdar.

Jag höll på att missa en grej

Hur kan jag ha glömt. En dag kvar och jag har inte ätit svenska jordgubbar. Att köpa en kriminalroman kom jag ihåg men bären har fått stå åt sidan. Tur i alla fall. Jordgubbar: Check!

RIB till Grinda

Det blev lite konstigt idag för vi var tvungna att åka in i Stockholm för att ta båt till Grinda. Cirkeln är på ett sätt redan sluten vilket gör färden ut i skärgården till något av ett ärevarv.


Snabbt som sjukt snabbt gick det. Stockholm i bakgrunden.


Förbi kastellet i Vaxholm.


Pling så var vi framme. Som en hiss.

Början på slutet

Arnolds motorcyklar och fruns syateljé

Skulle ut och kolla på militärerna men de satt bara i gräset och fiffla med varsin radio. På hemvägen drog skylten Ateljé Syskrinet min uppmärksamhet (?). Vi fick Arnolds motorcykelsamling på köpet. Husqvarna och det tyska märket Maico ställs ut.


Arnold var på ingående med båt så hans fru berättade istället. Hon misstänker jag har hört turen några gånger. Hon har en syateljé vägg-i-vägg med ett väldigt fint blåställ i som jag köpte. Synd bara att det är gjort för en 3 åring.


Best in show om ni frågar mig.


Lika många till hojar som var på den ordinarie utställningen ligger i Arnolds källare och ser ungefär ut såhär enligt honom själv. Målet är att alla ska funka.


Tillslut kom han moto-cross föraren/fantasten Arnold. Mycket trevligt att stå och snacka med och det lös i ögonen när man pratade om vissa bågar. "Den här hämtade jag ut dagen innan jag fyllde arton" sade han om nr. 14 ovan. Därför min favorit också. Väl värt ett besök.

Sol och klippor

Mitt hemunderlag. Jag har sagt tidigare att jag inte jobbar så mycket sand. Den fastnar överallt och går aldrig bort. Klippor däremot kan man hoppa ifrån och de är sköna att ligga på – det gäller bara att hitta rätt skålform i berget. Och när man fått nog behöver man inte stå i en halvtimme för att få bort den.


En grej med Utö är att det inte finns trehundra arrangerade saker att göra. Vill man går det att ordna vad som helst men det är liksom inte poängen. Den är att ta det väldigt lugnt och gå och njuta av solen och badet. Inga äventyrsbanor eller utkryssade leder. Ät en bulle. Det kan vara kul att kolla på militärerna som gömmer sig i buskarna med sina stridsvagnar och fingerfärg i ansiktet dock men inget avancerat. Jag gillar det.

Sveriges äldsta gruva

Första stoppet och den stora anledningen till att Utö lockade till sig folk – gruvorna, möjligtvis Sveriges äldsta. Man började bryta järnmalm på 1100:talet. Här hittade man för första gången grundämnet litium i ett mineralprov. Det finns väl i mitt batteri i datorn misstänker jag.


Nyköpingsgruvan. Klart med gruvor. Nu klippor.

Början på slutet

Hoppsan en dag till bara så där.

Hyr fordon!

Helst hade man velat bränna runt på en flakmoppe i sann skärgårdsanda men det gick bra med en krockad eu-moppe också. En hel del människor går längs med grusvägarna på Utö och det känns som de missar massor. Det är inte som uppe i fjällen att själva resan är målet. Här är det mer att man vill komma till stranden eller klipporna fort och sedan stanna där – på sin höjd gå och köpa bulllar på Utö-bageriet. Ett råd alltså: Hyr ett fordon.

Kände att det var väl överrepresenterat vid badställena så vi styrde mot andra saker att göra. Lite sol också såklart.

Början på slutet

Tiden rinner iväg.

Fri som en fågel över Fårö.

Här kommer överraskningen från vandrarhemmet Bunge / Fårösund och Bunge flygfält. Var riktigt grymt! Åhhehhåh flygplan luftens hjältar hela dagen.

Barbacka på Fårö

Bland det bästa jag gjort i sommar.

Mister Klister

Det har varit uppehåll med märkena nu ett tag. Det beror inte på något annat än att vi inte har hittat några. Gotland erbjöd ett som är tjockt som en noblessakaka och det var jag tvungen att ta. Mest på grund av motivet med raukarna och det trevliga paret i sidan. Heja Gotland!

Varför det heter medeltiden.

Namnet kommer ifrån att allting aldrig var varken toppen eller botten. Man hade en lagom lön, blev aldrig riktigt mätt men gick inte heller hungrig. Spetälskan spred sig inte över hela kroppen utan höll sig i lagom mängd och spelade man golf så gick det ok men aldrig att man slog en hole-in-one. Livet var överlag medel och därav namnet medeltiden. I ytterligheternas 2000:tal finns det fortfarande chans att uppleva medel och åka tillbaka till medeltiden en vecka i Visby.


Ångrar att jag inte köpte ett.


Efter flygturen uppe i Bunge tog vi oss neråt för att på kvällen kunna ta den beryktade färjan över till Nynäshamn. En fika och sen in i tidsmaskinen. Träsvärd, gycklare, pibågar, kanderade äpplen, medeltida boom-boxar, roliga hattar, energimassage Salve!


Filip är mycket glad över att jag hittade det här superinstrumentet i slutet av resan. Mungiga kan man inte få för mycket av känner jag spontant :)


Vad bollibompadraken gjorde där har jag ingen aning om – han/hon kom väl först 1987. Det var roligare än jag trodde att gå runt där, man kunde testa hattar och käk vildsvin och hälsa på någon bågskytt typ. Kostymgrejen väntar jag nog med ett tag, känner mig inte riktigt redo.


Den här affischen är fantastisk. Finns något för alla på medeltidsveckan.

Fuffens på vandrarhemmet

Igår sade Anki från vandrarhemmet att hon fått ett uppdrag på mailen. Ingenting mer. Hon hade våra mobilnummer och vi skulle vara i krokarna. Ok. Tänkte att det kanske var någon lokaltidning som hört av sig men samtidigt hade hon ett snett leende på läpparna. Skumheter med andra ord.


Till historien hör att Anki och Micke är proffsfallskärmshoppare. (Micke är världsmästare i stångstörtning också men det är en annan historia). Det faktum att vandrarhemmet ligger 500 m från Bunge flygfält gjorde det hela bara mer intrikat och gjorde ett litet hål i magen. Tänk om, fast nä, det är ju skitdyrt att åka upp med ett plan för att hoppa ner och vi ska ju till färjan – snacket gick, spekulationerna tornade upp sig.


Det blev som vi trodde fast jag behövde inte hoppa ur flygplanet för att komma ner. Klas som annars kör charterturister i ett Airbus A321 tog sig tid och flög upp oss i ett Rallye-plan.


Lite skakigare än vad jag är van vid. Roligt att se hela Fårösund från ovan. Fårö är inte så stort. Fick en känsla av att jag var med i tv-serien Doktorn kan komma när vi satt där uppe.


Sjukt roligt att åka upp och det är grymt att man kan komma till vandrarhemmet med flyg. Tack Anki, Micke och Klas för turen! Vy över Fårösund. Gotland till vänster och Fårö till höger. Varsågod!

Början på slutet

Äntligen!

Jag har bara ridit på små vana hästar med sadel och med den avgörande detaljen att en person går bredvid och leder runt. Det är verkligen lätt, alla kan. Det här var lite annorlunda. De hela börjar med att de möter upp oss med gasen i botten utan sadel emot oss och det var inte mycket snack. Hej det här är Xena, 9 år – hästen du ska rida på. Upp på ryggen som var varm och lite blöt, kanske svettades för det gör väl hästar precis som människor. Ingen tunggrej som hundar pysslar med.


Gick bra, jag höll mig kvar. Svårt att inte vilja trycka benen i sidan för balansens skull. Det är lika med gas och om man gör det samtidigt som man vill att den ska bromsa så blir det lite dubbla budskap. Jag gjorde allt det här och det räckte inte för att Xena skulle få tuppjuck och stegra eller galoppera eller något annat ohanterbart. Jag är nöjd med insatsen


Linda och Katrin åker runt med sina hästar och nu var de lyckosamt för oss på Fårö. Vi är ju också på Fårö. Senast vi försökte med hästridning utanför Motala för en massa dagar sedan slutade det med att jag stod och rullade 1000 köttbullar åt ett ridläger som började en vecka efteråt. Kul men inget åk.


Sjukt roligt och i grymt fin miljö. Mera mera mera!
Film kommer...

Saffranspannkaka

Blir mycket landskapsbundna rätter. Palt, kroppkaka, renkött, falafel och nu var det dags att äta gotlandets nationaldessert (?). Går inte säga något negativt om den och för att beskriva smaken: Tänk en kall lussekatt i ugnspannkakekonsistens tillsammans med syrlig salmbärssylt och grädde = fantastiskt.


Hick!

Trevligt att raukas!

Det går inte att vara på gotland och missa raukarna. Trodde det gällde Babben också men så läste jag i en gotlandstidning att hon bor i Solna. Typist. Först bjuder jag på en från gotland på vägen till Kyllaj som ser ut som en gubbe. Sen lite raukbouldring från Filip på Fårö.


(Bilden är ett montage.) Kyllaj.


Klättra den rauken Filip. Fårö.


Bravo!

Materiallära: Cement

De står för 75% av Sveriges cementtillverkning och är största arbetsgivaren på gotland och har de största jäkla lastbilarna i stan. Kalkbrotten är som gigantiska amfiteatrar och vi åkte runt och kollade läget.


Jag skulle vilja se som ishotellet i Jukkasjärvi en resort helt gjord i cement. Tror det skulle kunna bli ganska roligt. Cementstolar, cementglas, cementdukar, cementblommor, cementtelefoner, cementsängar, kuddar? Jag ger den idén gratis till den som har lite tid över. Gotlands landshövding kanske kan.


Jättedäck till en sån jättelastbil som jag gärna skulle vilja åka någon gång.


Gammalt kalkbrott som nu funkar väldigt bra som naturpool med varmt vatten och fina hoppställen. Blå lagunen är mest känd men det här var Kyllaj som vi åkte till.

Början på slutet

Jag mot rubbet. Kubb i politikparken.

Kubb är kul!

Kubb-VM i Rone

Klart att det finns och det tog plats i Rone idag. Sporten från Gotland som hela Sverige mottagit med öppen famn och gjort till sin största ursäkt till att dricka vin i parkerna. Det var inte något larv – folk gick in för det. De hade lagtröjor och Filip såg ett lag från Holland. Jag tror det kan bli stort på riktigt.


Smack!


Publiken knäppte en stark och degade runt i solstolar. Väldigt avslappnad bra stämning bland publik och tävlande. Lite osäker på hur många av de i publiken som också var med i tävlingen men det kändes som att det var rätt många.


Medan kvartsfinalerna pågick på ena sidan gick det bra att lira på den andra.


Seriöst snack om vilket håll som det är bäst att välta kubben. Det går inte att motstå nörderi.