Kebnekaise: Vandringen

Snabb frukost med meganyttig och dryg smörgås. Frallorna hade tagit slut precis. Packa lunchpåse. Tejpa fötterna. Uppsamling kl. 07:55. Låt färden börja mot den östra leden. Jag är överberedd – till och med armékniven jag fick av farsan i namnsdagspresent för 10 år sedan skvimpar i högerfickan. Det hela börjar i överraskande lugnt tempo. Ryktena jag hört berättade att det är i början de testar vad gruppen orkar. Resonemanget var att det är bättre om de som tröttnar gör det i början hellre än när man kommit halvvägs. Jag frågade om saken och tydligen har man tänkt om.


Jag har en stav att vandra med och i ryggan ligger hjälm, sele och krabbklor – rem med karbinhakar på. Vi kommer inte använda de förns slutet så de hamnade längst ner. Högst upp ligger extra t-shirt, lunchpåse, vatten, solglasögon, silvertejp, mössa och vantar. Inga stora steg – man ska nöta ner berget.


Här går man över forsen/jokken. Den går under snön och man går en i taget för att inte snöbron ska rasa ner.


Börjar tänka om parallellklassen som jag berättade om i förra inlägget verkligen tog östra leden. Redan vid första pausen är jag helt genomsvettig. Upplägget är att man går 25min med 5min paus. Det funkar väldigt bra. Man slutar tänka på berget som ett stort berg och ser det istället som olika sträckor. Upp till jokken, upp längs med och över jokken. Branta stället. Första snöiga. Gruppen börjar splittras lite lätt. Kan man inte hålla gruppens tider är det risk att man får gå ner igen.