Utsikten hann jag inte riktigt uppfatta på uppvägen. Jag var koncentrerad på att sätta fötterna rätt och att hålla tempot.
Det tar mycket på knäna att dunsa neråt hela tiden. Vi fick åka kana ner på Kebnetjåkkaglaciären. Bäst blev det för den som åkte sist (läs undertecknad). Hade kommit en decimeter nysnö så det var en bekväm resa nerför.
Klart det känns sådär att det står tappert försök på diplomet. Samtidigt är det ganska skönt att tänka att det är naturen som bestämmer. Fanns inget vi kunde göra – man måste förtjäna att få komma upp. Nytt försök nästa år!
