Presentutdelning

Vi lämnade efter oss en tejp i rum 5 på Kebnekaise fjällstation. Den är bra till fötterna om man har anlag för skavsår och vem har inte det. Sätt inte fast den på något hår bara för det blir samma princip som att vaxa benen. Glad sommar önskar Sveriges svenskaste jobb!

Kebnekaise: Film

Tjofadderhejsan här kommer en sammafattande film på hela bergskalaset.

Kebnekaise: Hemgång

Många tänker inte på att vägen upp bara är halvvägs av hela turen. Man ska ner också. När vi ändå inte gick upp på toppen hade vi mer tid och kunde ta det ganska lugnt.


Utsikten hann jag inte riktigt uppfatta på uppvägen. Jag var koncentrerad på att sätta fötterna rätt och att hålla tempot.


Det tar mycket på knäna att dunsa neråt hela tiden. Vi fick åka kana ner på Kebnetjåkkaglaciären. Bäst blev det för den som åkte sist (läs undertecknad). Hade kommit en decimeter nysnö så det var en bekväm resa nerför.


Klart det känns sådär att det står tappert försök på diplomet. Samtidigt är det ganska skönt att tänka att det är naturen som bestämmer. Fanns inget vi kunde göra – man måste förtjäna att få komma upp. Nytt försök nästa år!

Kebnekaise: Beskedet

Efter den väldigt branta delen började snön falla. Den jobbiga biten var den vi hade bakom oss. Nu gick vi på en stenås där stenarna tittade upp ur täcket. Det var fortfarande dålig sikt men på sina ställen kunde det glimta till med lite blått. Solglasögon fram. Inte bara för solens skull – allt var vitt. Första lunchen blev strax innan moränryggen. Det är en samling stenar som ligger i framkant på glaciärer. Den högen är opolitlig och rör sig med glaciären. Stora bumlingar behöver inte ligga stilla. Det är ingen hemlighet för den som följde mitt Twittrande under dagen – vi fick inte gå upp på toppen. Under lunchen kommer besked på radion att det är frostsprängning i berget. Det vill säga att vattnet som under sommaren har letat sig in i berget nu fryst till och expanderar så att stenar och berg förskjuts ur berget och ger upphov till små laviner och ras. Kan ha missuppfattat frostsprängningar men ras var det i alla fall. Jag såg och hörde det själv.


Kolla in gubben nere i högra hörnet så får ni lite skala. Det här är moränryggen.


Tog en tur på glaciären. Fram med selen och krabbklorna här skulle gås på lina. Ifall den längst fram går ner i en spricka ska vi fånga upp och agera ankare.


Vädret sprack upp. Det var inte dagsförhållandena det föll på. Sydtoppen tittade fram. Så nära men ändå verkligen inte nära.

Kebnekaise: Vandringen

Snabb frukost med meganyttig och dryg smörgås. Frallorna hade tagit slut precis. Packa lunchpåse. Tejpa fötterna. Uppsamling kl. 07:55. Låt färden börja mot den östra leden. Jag är överberedd – till och med armékniven jag fick av farsan i namnsdagspresent för 10 år sedan skvimpar i högerfickan. Det hela börjar i överraskande lugnt tempo. Ryktena jag hört berättade att det är i början de testar vad gruppen orkar. Resonemanget var att det är bättre om de som tröttnar gör det i början hellre än när man kommit halvvägs. Jag frågade om saken och tydligen har man tänkt om.


Jag har en stav att vandra med och i ryggan ligger hjälm, sele och krabbklor – rem med karbinhakar på. Vi kommer inte använda de förns slutet så de hamnade längst ner. Högst upp ligger extra t-shirt, lunchpåse, vatten, solglasögon, silvertejp, mössa och vantar. Inga stora steg – man ska nöta ner berget.


Här går man över forsen/jokken. Den går under snön och man går en i taget för att inte snöbron ska rasa ner.


Börjar tänka om parallellklassen som jag berättade om i förra inlägget verkligen tog östra leden. Redan vid första pausen är jag helt genomsvettig. Upplägget är att man går 25min med 5min paus. Det funkar väldigt bra. Man slutar tänka på berget som ett stort berg och ser det istället som olika sträckor. Upp till jokken, upp längs med och över jokken. Branta stället. Första snöiga. Gruppen börjar splittras lite lätt. Kan man inte hålla gruppens tider är det risk att man får gå ner igen.

Kebnekaise: Förväntningar

När jag gick i åttan i högstastadiet samlade min ambitiösa parallellklass in pengar genom att gå upp kl. 4 på morgonen och sälja nybakat bröd. De tjänade duktiga pengar och åkte på klassresa till Kebnekaise. Min klass fick ihop pengar till en resa till en chipsfabrik på Åland men det är en annan historia. Då tänker jag nu att om de klarade den här kullen då för länge sedan så måste verkligen jag klara den nu. Jag har ingen erfarenhet av alpinklättring. Jag visste verkligen inte hur mycket jag orkar i höjdmetrar eller i vanliga metrar heller för den delen. Hur mycket är för mycket packning. Kommer jag få skavsår. Ryggont...
Det jag visste från mötet igår kväll var att förhållandena inte var de bästa och att det kommit nysnö på toppen. (I juli!). Vi fick reda på hur vi skulle gå och vad vi behövde ha med oss och på oss. Hade hört att det var bra att dricka mycket vatten innan för att hålla god vätskebalans. Det har jag tagit på stort allvar – ett misslyckande skulle inte få bero på dåliga förberedelser.

Jag trodde det skulle bli riktigt jobbigt, att musklerna skulle domna och jag skulle få istappar i näsan. Men att det skulle vara absolut värt besväret. Resultatet kommer presenteras inom kort i bild/text/film. Nu ska jag ner till restaurangen och ge mina stumma ben lite näring.

Topptursgenomgång

Sexton anmälda har nu kortats ner till åtta. Gruppen var för stor för två guider att hantera. I vanliga fall går det utmärkt. Det här är inget vanligt fall. Klockan åtta är det möte i sportcentrat. Genomgång inför morgondagen. Det råder vinter på toppen, det vi trodde skulle bli en tur i parken på tio timmar har bytt karaktär. Siktförhållandena är växlande och tidigare ikväll var det en räddningsaktion för några personer som inte kom ner från toppstugan, nerkylda och osäkra. Vi kanske inte kommer klara det. Är förhållandena fel måste vi vända om. Orkar man inte hålla gruppens tempo kommer den andra guiden och knackar på axeln. Man måste vända neråt. The walk of shame. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Imorgon klockan 07:55 är det uppställning. Vi står inför resans svåraste uppdrag. God kväll!

Bouldring vid foten av Kebnekaise

Efter förmiddagens topprepsklättring var det dags att finjustera tekniken med bouldring. Man klättrar på stora bumlingar och nöter in rörelser och balans. Inte så högt upp men kul. Vet inte om jag blev så mycket bättre – skyller fortfarande på att mina friktionsskor var mindre än mina fötter. Ont!

Mister Klister

Kebnekaise bjuder på märke.


Högst upp på datorn såklart, man måste tänka konceptuellt.

Topptur till fel men rätt berg.

Fick höra om en intressant förväxling idag. Intill Kebnekaise ligger en topp som heter Toulpagorni. Översatt från samiska betyder det "två toppar". Kebnekaise har två toppar. Kebnekaise översatt betyder (om jag minns rätt) "gryttopp". En av historierna om förväxlingen är att lantmäteriet när de var här för väldigt länge sedan tagit fel på de två samiska namnen och döpt Sveriges högsta berg till fel namn. En annan version är att personen som skulle bestämma vilken topp som var högst pekade på dagens Toulpagorni (Kebnekaise) och sa att den var högst. I och med att Kebnekaise blev inarbetat som namnet på Sveriges högsta berg fick dagens Kebnekaise ärva namnet fast det från början hette Toulpagorni. Många turer. Imorgon ska vi i alla fall upp på högsta berget oavsett namn.


Igår var det dimmigt, toppen döljer sig bakom molnen. Fast man ser den inte även om det är klart väder.


Det var planerat att vi skulle gått upp på toppen idag men vädret såg inte så lovande ut. Det verkar som det klarnar upp lite – man kan ana blått i hörnet.

Uppåt framåt

Topprepsklättring på förmiddagen idag. Det finns lite olika varianter på hur man klättrar som har med hur man säkrar upp sig att göra. Klättringen handlar fortfarande om att ta sig upp på ett snyggt och energisnålt sätt. Topprepsvarianten betyder att man har ett rep som löper upp genom en ögla på toppen och sedan ner till en person på marken som säkrar genom att enkelt förklarat hålla i den andra änden. Gjorde såklart nybörjarmisstaget att förlita mig för mycket på armarna istället för att lägga vikt på benen. 80 ben 20 armar. 80/20-förhållandet måste vara ett av de mest populära. Alltid 80/20.


Basse klättringsinstruktör ger instruktioner


Den enda knut man behöver är en dubbelåtta. Jag har haft 10:år gamla seglarskola-elever som lärt sig den fortare än vår grupp gjorde idag.


Basse fixar och donar.


Jag klättrar! Det ska man säga innan man börjar efter det att säkringspersonen sagt: Säkring klar!


Jag använder 90% armar och 10% fingrar. Hade svårt att hålla i kaffekoppen under lunchen.

Helikopetrus

Säkert vardagsmat häruppe men det var väldigt roligt att åka. Igen igen!

Kurs i sömnad

Jag hade sönder mina jeans i Kåppashåla-grottan igår så jag tänkte här visa hur man på ett lätt och kostnadseffektivt sätt lagar ett bar byxor.


Lokalisera håligheten.


Mät upp en trevlig remsa silvertejp. Mät upp en till trevlig bit som är ungefär lika stor som hålet självt. Sätt fast den lilla på den stora. Den här manövern gör att du slipper att saker fastnar i springan på hålet. Vänd utochin på byxan.


På med tejpen så den lilla biten täcker hålet. Buffra med ännu en ståtlig bit.


Hålet är borta!

Bra fordon: Helikopter

Från Nikkaluokta utanför Kiruna kan man gå till Kebnekaise fjällstation eller så hoppar man över den biten och åker med en röd helikopter istället. Tjänsten har funnits i trettio år och enligt Hans på fjällstationen är det inte fusk. Det blir fuskigt om vi hade åkt upp till toppen men dit ska vi gå på onsdag. Skulle gått imorgon men de stora solarna i onsdagsprognosen såg för fina ut.