Täljstensmiddag för tre

Jag visar hur man snabbt och kostnadseffektivt använder sig av naturens egenheter för att enkelt tillaga sitt kött på Storulvåns fjällstation. Bon appetite!

Sjungamedlåtar i kåtan

Jag visste att det skulle komma. Nästan förvånad att det inte kommit tidigare. Igår kväll kom det. Emil multifunktionsguiden plockar upp guran och kör.




Eld, korv, öl och sång.

Mister Klister

Nu har det hänt grejer! Bort med Housewifes i högra hörnet och dit med Vilhelminaälgen och dit med Storulvånsköld. Det kommer bli oundvikligt att inte överlappa lite märken. I love HJo ligger pyrt till, den är fin men den bräker ut sig så mycket.


Före.


Efter.

Mera cykel, yihaa!

Varför sluta. Den nylagda asfalten (mitt hemmaunderlag) på vägen upp till Storulvån måste invigas. Detta gjordes bäst med en karolinercykel i träffsäker svart färg. 50 knyck enligt följebilen. Trallandes på The Knife Heartbeats. Ibland är livet en enda lång skön nerförsbacke.

På cykeltur i Storulvån

Idag var det dags. Återigen kittade med aktivitetsriktiga skor och ett glatt humör. Emil hade fixat fram hojar, två fullblods-terrängforden med överdrivna dimensioner och ställbar komfortdämpning. På med hjälmen! Jag gillar verkligen att cykla men har mest hållit mig till asfalt med en veteranracer. Det här var något nytt.


Vi hinner komma 300 meter innan min övertro – kalla det hybris om du vill får visa upp sig för allmän beskådan. Första spängen över en myr. Jag tar sats. Emil hade åkt först och sedan Filip. Själv tyckte jag att jag höll en medelgod styrfart över myren och hade inte alls tänkt att det hela skulle sluta så tvärt. Schokkadånk som farsan skulle ha sagt. Ner i myren, flygfärd över diket, ner i backen och ett försök att hockeytackla moder jord. Jorden vann och jag kunde hälsa välkommen till prima riv/bränn/skrap-märken, en skön lårkaka och diverse yrt sinnestillstånd. Emil drog fram förstahjälpen. En anledning om någon att ta epitetet Calle på spången på allvar. Färden fortsatte.


Arm som ni ser.


Emil snabb med förstahjälpen.


Över fler spänger, vada genom bäckar, rötter, jobba med kroppsvikten, balansen, trampa trampa. Vi körde 2,6 mil bort och tillbaka till fjällstationen. Efter halva loppet var det lunch och halva min kropp börjar att stumna totales. Bra att det var mest nerför hemåt.


Turen slog Kebnekaise-försöket. Det var samtidigt väldigt roligt att komma så pass långt på ganska kort tid. Fina utsikter bjöds det på och likaså fysisk degradering. Jag är helt utkörd. Ska försöka att inte ramla nästa gång och hoppas inte åkommorna sätter stopp för framtida aktiviteter. Sylarna i bakgrunden.

Går för övrigt som en väldigt gammal man just nu. Strax blir det allsång med Emil i kåtan.

Plupp gästbloggar:

Plupp plupp film!

Kväll idag igen

Som vanligt sitter vi nu och jobbar febrilt med att summera dagens händelser. Tiden är knapp om dagarna då aktiviteter ofta överlappar varandra. Ni som följt bloggen ett tag har nog märkt att allt ofta kommer i en stor kaka. Vad som dock inte kom som en stor kaka var dagens trerätters middag med tillhörande dryckespaket. Reninnanlår till förrätt, tre val på huvudrätt (gratinerad aubergine, sprallig torsk eller fantastisk kyckling) och havtornscheese cake till dessert. Såklart avnjuten med årsglögg 07, kall, smaksatt med havtorn. Mycket delikat! Men ni som kan era fjällstationer vet att Storulvån har bra mat – det ser man om inte annat på alla diplom i guldram vid hovmästardisken. Jag gick på det vegetariska alternativet aubergine och var mer än mycket nöjd. Var en väldigt hemmatam doft till den, gjorde att jag befann mig vid ett stort bullbak hos morsan. Kycklingen ska också varit suverän enligt Filip och vår guide Emil. Emil kan man i och för sig inte lita på i sammanhanget då han gärna vill få mat serverad till sig resten av säsongen också. Nu jobba jobba jobba.

Plupp gästbloggar:

Plupp, plupp... idag hängde jag runt i hagen och matade fåren. Hade en riktigt föruslig hår-dag eller har jag någonsin inte det? bättre på matchningen skor/hår. Kidsen kallade mig för fusk – de är fusk! Blev lite pli på dem med en av mina bästsäljare, de anade min storhet och insåg sitt misstag att tjafsa. Fåren var helt på min sida däremot. Och Leifrenen. Ska runt och lulla i skogen nu men ha det bra! Plupp, plupp eller vad jag nu brukar säga.


Hej alla barnen!


Leif gillar mitt knetjebröd.


Balans i själen ger balans i vardagen.


Sagostund pluppiplupp säkert kort.

Sommarjobb

Det är nästan att vägarbeten under sommaren är och brottas med köttbullerullning om titeln Sveriges svenskaste jobb. Skönt att se något man känner igen också efter alla storslagna vidder av fjäll, jokkar och renar. Trenden inom vägarbetsbranschen är på en icke dalande kurva – vägjobbare som man är van vid att se dem. Fin väg har de byggt till Storulvåns fjällstation – det kan ingen ta ifrån dem!

Klättring i matsalen

Idag kom Emil och plockade upp oss vid Brattlandsgården, vår tilldelade guide från Storulvåns fjällstation. Väldigt lyxigt men något ska man ha för att kunna sköta sitt ämbete av Sveriges svenskaste jobb. Hursomhelst. Först fick han dra i sig två stora kaffe medan vi struttade runt i Ziplinen i 2,5 timme sen körde vi ut till fjällstationen 40min bort. En till kaffe för att skölja ner de andra två ute på en vindstill och solslösande altan. Bastulikt. Sen ner och på med sele och aktivitetsriktiga friktionsskor. Det var dags för klättring igen. Denna gång med kryddan att berget låg i matsalen och om det knep kunde jag fuska genom att sätta foten på inredningen.


Our man in Amsterdam. Emil. Bra keps!


Filip gör ett försök.


Filip gör två försök.


Jag gör ett mycket lyckat fuskförsök som tar mig ända in i toppboken.