Larz Kristerz på Hagströmsmuseet

De slog igenom med bullerobång och nu har de till och med en egen utställning i hemorten Älvdalen. Vi tog en kik och upptäckte en massgrav.

Österdalälven från en Kanadensare

Vad som är bra med att vara skadad är att man kan få Filip att paddla i 2,5 timme medan jag sitter i mitten och klagar på att jag får träsmak i rumpan. Vi tog en tur med Gerhard från vandrarhemmet. Det tog 150m innan vi satt fast på en sten. Vattnet var lägre och längre än vi trodde. Fast man visste inte om kraftverket kände för att rycka proppen vilket gav det hela lite mer krydda. Det gick bättre och bättre. Farten upplevde man bäst när man såg botten svisha förbi under. Bra paddlat!


Haha.


Jag kommer kunna dra mitt cykelvurpakort för resten av resan.


Som sagt inte så djupt. Inte farligare än att man kunde sätta ner en fot då och då. Mycket stenar att forsa förbi. Roligt!


Förutom fina dubbelsyner såg jag fiskgjuse, bäverbo, olika klaner av fågel, fiskare, fiskar, campare, ett drag i en elledning, sten, broar, svensk urskog och Filips rygg.


Gerhard i aktern skötte rodret.

Själva målet var att äta kolbulle i ett litet hus vid kanten av älven men det hade ockuperats. För att knyta ihop säcken – av vilka om inte av tüskländare. Det gjorde ingenting för vi åkte hem och åt kolbulle istället. Kolbulle var inte alls en bulle som jag trott utan som en pannkaka med fläsk i. Fläskpannkaka kanske är hädelse att säga men det ligger väldigt nära. Serveras med lingonsylt. Tack för maten!

Älvdalen

Numera står det en skylt innan man åker in i byn: Larz Kristerz land. Sedan de vann dansbandskampen finns det ingen hejd på deras övertag i Älvdalen. De kommer härifrån. Till och med Hagströms/Porfyrmuseet har fått vika på foten för att de ska ha sin egna utställning. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Tveksam till om det var deras idé – kommunalrådet lär ha fått ögon som ett barn på julafton när Peter Settman öppnade och läste upp resultaten. Invånarna protesterar inte ska jag säga, de är snarare stolta, vilket jag också skulle ha varit. De har fått en söt bakelse uppkallad efter sig också. Ett tecken på stor framgång. Vi gick en snurr på museet. Film kommer!


Fotnot: Larz-Krizters är det dansband som vann Dansbandskampen 2008, ett TV-program. De kommer från Älvdalen och just nu spelas hitten Carina kopiösa mängder på radion. Nytt album planeras till augusti 2009. Tack Wikipedia och mig själv!


Senaste dressen i vitt och rött. De har övergett guld- och rödfärgat för att satsa på rött och vitt. Vet inte om det kan gälla för Filip också. Vi har ju bara känt varandra i snart sex veckor. I bakgrunden ses deras Hagströms mixerbord.


Hagströms började som dragspelstillverkare men efter en USA:resa konstaterades att det var elgitarrer som var det nya. Frank Zappa, Elvis, Abba, Jimi Hendrix har alla haft en gitarr från Hagströms. Här ser man en väldigt lång man som fick ett specialardragspel tillverkat för sig. Den lilla människan till höger är lika lång som jag. Vad har den lilla mannen sagt som gör den stora mannen så upprörd?


Larz-Kristerz-bakelse med halvt uppäten G-klav. Larz Kristers får ursäkta men jag råkade äta upp den innan kameran kom fram. Ooootroligt söt. För söt för min del men smaken är delad på många sätt.

Tännäs–Älvdalen

In i bilen på 311:an mot nästa mål. Väldigt mycket ren längs med vägarna och därmed också väldigt mycket fotograferande tyskar. Det låter som en lätt sak att säga att det såklart var tyskar som gjorde det men jag ljuger inte denna gång. Det är nästan att jag efter alla dagar på vägarna undrar om tyskarna har sett mer av Sverige än vad svenskarna har gjort. De är överallt i alla former: Husbil, husvagn, vandrarhem, cykel, vandrandes, nyfikna med sina kameror och hökögon. Jag tog en bild och tänkte på er därhemma, så ni också får se renarna längs med vägen.


Svängde av vid Särna för de hade festvecka. Standard med hopfällbart tivoli med mycket läskig barnmålning på. Fick ett bra pris på polaroidfilm men var tvungen att köpa kameran också så jag lät bli.


Åt en kolbotten – en slags svensk tortilla med otroligt mycket smör och messmör. Kolbottengumman försökte föra receptet vidare till nästa generation men jag var förlorad vid vatten och mjöl. Finns säkert i någon trevlig kokbok för den som är sugen. Det som kan bli knepigt är att bygga kolgrillen som den måste göras i och dessutom stekpannan med överlångt handtag som hon använde. Lycka till!


Kollade efter musik vi kunde ha på bilresan ner till Göteborg. Hittade inget tyvärr.