Mister Klister

Det har varit uppehåll med märkena nu ett tag. Det beror inte på något annat än att vi inte har hittat några. Gotland erbjöd ett som är tjockt som en noblessakaka och det var jag tvungen att ta. Mest på grund av motivet med raukarna och det trevliga paret i sidan. Heja Gotland!

Varför det heter medeltiden.

Namnet kommer ifrån att allting aldrig var varken toppen eller botten. Man hade en lagom lön, blev aldrig riktigt mätt men gick inte heller hungrig. Spetälskan spred sig inte över hela kroppen utan höll sig i lagom mängd och spelade man golf så gick det ok men aldrig att man slog en hole-in-one. Livet var överlag medel och därav namnet medeltiden. I ytterligheternas 2000:tal finns det fortfarande chans att uppleva medel och åka tillbaka till medeltiden en vecka i Visby.


Ångrar att jag inte köpte ett.


Efter flygturen uppe i Bunge tog vi oss neråt för att på kvällen kunna ta den beryktade färjan över till Nynäshamn. En fika och sen in i tidsmaskinen. Träsvärd, gycklare, pibågar, kanderade äpplen, medeltida boom-boxar, roliga hattar, energimassage Salve!


Filip är mycket glad över att jag hittade det här superinstrumentet i slutet av resan. Mungiga kan man inte få för mycket av känner jag spontant :)


Vad bollibompadraken gjorde där har jag ingen aning om – han/hon kom väl först 1987. Det var roligare än jag trodde att gå runt där, man kunde testa hattar och käk vildsvin och hälsa på någon bågskytt typ. Kostymgrejen väntar jag nog med ett tag, känner mig inte riktigt redo.


Den här affischen är fantastisk. Finns något för alla på medeltidsveckan.

Fuffens på vandrarhemmet

Igår sade Anki från vandrarhemmet att hon fått ett uppdrag på mailen. Ingenting mer. Hon hade våra mobilnummer och vi skulle vara i krokarna. Ok. Tänkte att det kanske var någon lokaltidning som hört av sig men samtidigt hade hon ett snett leende på läpparna. Skumheter med andra ord.


Till historien hör att Anki och Micke är proffsfallskärmshoppare. (Micke är världsmästare i stångstörtning också men det är en annan historia). Det faktum att vandrarhemmet ligger 500 m från Bunge flygfält gjorde det hela bara mer intrikat och gjorde ett litet hål i magen. Tänk om, fast nä, det är ju skitdyrt att åka upp med ett plan för att hoppa ner och vi ska ju till färjan – snacket gick, spekulationerna tornade upp sig.


Det blev som vi trodde fast jag behövde inte hoppa ur flygplanet för att komma ner. Klas som annars kör charterturister i ett Airbus A321 tog sig tid och flög upp oss i ett Rallye-plan.


Lite skakigare än vad jag är van vid. Roligt att se hela Fårösund från ovan. Fårö är inte så stort. Fick en känsla av att jag var med i tv-serien Doktorn kan komma när vi satt där uppe.


Sjukt roligt att åka upp och det är grymt att man kan komma till vandrarhemmet med flyg. Tack Anki, Micke och Klas för turen! Vy över Fårösund. Gotland till vänster och Fårö till höger. Varsågod!

Början på slutet

Äntligen!

Jag har bara ridit på små vana hästar med sadel och med den avgörande detaljen att en person går bredvid och leder runt. Det är verkligen lätt, alla kan. Det här var lite annorlunda. De hela börjar med att de möter upp oss med gasen i botten utan sadel emot oss och det var inte mycket snack. Hej det här är Xena, 9 år – hästen du ska rida på. Upp på ryggen som var varm och lite blöt, kanske svettades för det gör väl hästar precis som människor. Ingen tunggrej som hundar pysslar med.


Gick bra, jag höll mig kvar. Svårt att inte vilja trycka benen i sidan för balansens skull. Det är lika med gas och om man gör det samtidigt som man vill att den ska bromsa så blir det lite dubbla budskap. Jag gjorde allt det här och det räckte inte för att Xena skulle få tuppjuck och stegra eller galoppera eller något annat ohanterbart. Jag är nöjd med insatsen


Linda och Katrin åker runt med sina hästar och nu var de lyckosamt för oss på Fårö. Vi är ju också på Fårö. Senast vi försökte med hästridning utanför Motala för en massa dagar sedan slutade det med att jag stod och rullade 1000 köttbullar åt ett ridläger som började en vecka efteråt. Kul men inget åk.


Sjukt roligt och i grymt fin miljö. Mera mera mera!
Film kommer...

Saffranspannkaka

Blir mycket landskapsbundna rätter. Palt, kroppkaka, renkött, falafel och nu var det dags att äta gotlandets nationaldessert (?). Går inte säga något negativt om den och för att beskriva smaken: Tänk en kall lussekatt i ugnspannkakekonsistens tillsammans med syrlig salmbärssylt och grädde = fantastiskt.


Hick!

Trevligt att raukas!

Det går inte att vara på gotland och missa raukarna. Trodde det gällde Babben också men så läste jag i en gotlandstidning att hon bor i Solna. Typist. Först bjuder jag på en från gotland på vägen till Kyllaj som ser ut som en gubbe. Sen lite raukbouldring från Filip på Fårö.


(Bilden är ett montage.) Kyllaj.


Klättra den rauken Filip. Fårö.


Bravo!