Dags för en resumé

Sveriges svenskaste jobb utlystes av STF sent på våren. På nationaldagen började resan från Stockholms central. Under 60 dagar ska jag och Filip åka runt och turista i Sverige. Filip är min ständiga följeslagare, idéspruta och filmare. Min Samwise med kamera.

Första stoppet var Trosa och det var mycket som skulle testas. Teknik, hade jag packat för mycket, samarbete, hur skulle allting fungera? Första dagen och första doppet i havet också. Väntan var över och nu var det igång.

Drog vidare till Norrköping som var lite sömnigt dagen efter nationaldagsfirandet. Vi rapporterade om det. Träffade av en slump tågfantasten Christer som stod och "väntade" på sin låtsaskompis på perrongen. Det är roligast när vi råkar stöta på folk som har något fuffens för sig och som har ett starkt intresse för en speciell sak. Ett annat exempel och tillika min favorit är Archie Tonkin som vi mötte utanför Vreta Kloster. Den försiktiga skylten som visade vägen till Golfbollsmuseet visade också vägen till en samlare med dignitet. Archie från England samlar på allt och har mycket bestämda åsikter om allt. Honom borde ni åka och hälsa på.

Resan går vidare och risken för att glömma och blanda ihop städer, orter och människor ökar för varje dag. Tur för mig att allt finns dokumenterat. Annars brukar Jag alltid hitta minst en sak att hänga upp en händelse på. I Forsvik började de bygga Göta kanal, i Norrqvarn bodde vi i stubbar, i Tåtorp bjöd Margareta och Jonas på två sorters kaka och ekologisk frukost. Så här fortsätter det: Norrahammar – Taberg, linedance och motorträff, Kolarbyn – tysta källan. Ljungskile – folkhögskola och Wictor spelar slagverk. Kärlingesund – Trampa i koskit och så vidare. De ställen jag minns bäst har lite med sceneriet att göra och mer med hur det presenteras av de som lever där. Som igår när vi var i Älvkarlebyn var första intrycket storskaligt med den kraftfulla dalälven som fond och ett finsnickrat hus till vandrarhem men de som hade stället kändes ointresserade. Den med glöd där var istället Åsa som visade drejaryrket i huset bredvid. Det måste finnas en gnutta intresse för att det ska bli intressant.

De enskilda dagarna går otroligt fort för att det händer saker hela tiden. Men tänker jag tillbaka på de nästan tre veckor vi varit ute känns det längre. De saker man hänger upp tiden på motsvarar ett år i mitt vanliga vardagslunk. Som exempel gick jag en svetsarkurs i oktober som jag minns väl. Nu är det som att jag går två sådana kurser varje dag. Intryck, intryck, intryck.

Vi har tagit oss från östkust till västkust t.o.r. Nu åker vi uppåt mot Lill-Babs födelseort Järvsö. Får se om det satt några spår i byn. Filip har styrt upp en guidad tur av en lokal åkare när vi kommer fram. Färden fortsätter. Nu ska jag kolla på utsikten på höger sida för det sade en man på Svenska järnvägsmuseet är en av Sveriges finaste sträckor.